Om FKI

Ovan en detalj ur akvarell av Gerhard Högborg

Välkommen till Föreningen för Kanot-Idrott!

Föreningen för Kanot-Idrott, FKI, är Sveriges äldsta kanotförening, grundad 1900.

FKI har klubbhus på Måsholmen i Lilla Värtan vid Djurgårdsbrunnskanalens mynning.

Föreningens syfte är att främja kanotidrotten. Föreningen samlar både kanotseglare och paddlare och har 2019 drygt 400 medlemmar. Vi ordnar tävlingar, bland annat klassiska Djurgårdsloppet som går i slutet av maj varje år.

Allt började en decemberkväll år 1900. Ett gäng tonåringar var nyfikna på kanoter och grundade raskt en kanotförening. Sedan konstruerade och byggde de både paddel- och segelkanoter, byggde klubbhus, ordnade de första SM-tävlingarna, lade grunden till både det svenska och internationella kanotförbundet, och hade dessutom tid över för för paddling, segling, fotografering, teckning och friluftslivet de älskade.

Snart 120 år senare ägnar sig FKI:s medlemmar fortfarande åt kanotsegling och paddling på de fina vattnen runt Djurgården i Stockholm. Här finns också vårt klubbhus på Måsholmen, alldeles utanför Djurgårdsbrunnskanalens mynning i Lilla Värtan.

Är du intresserad av att bli medlem? Läs mer här.

FKI är unikt

Hedersmedlemmar

Ur FKI:s stadgar: "Till hedersmedlem kan väljas den person, vars arbete för kanotidrotten eller föreningen varit av särskilt stor betydelse.
Hedersmedlemskap erhålles genom sluten omröstning vid ordinarie möte med minst 2/3 majoritet.
Hedersmedlemsskap bekräftas skriftligen av styrelsen." 

Mest av allt har Bennich ändå ägnat sig åt långseglingar. En färd i C-kanot gick från Scillyöarna ut­an­för Land’s End i Cornwall ända till Måsholmen, men hans längsta tur slår ändå det mesta: 1991 till 2011 var Ben­nich iväg i hela nitton år på världshaven i sin Peter Pan. 

På sin långa segling var Bennich även i Brasilien och fick vid ett tillfälle möta två kanotister i den mest ursprungliga kanottypen: de kom i en sex meter lång urholkad träd­stam. Den var kanotriggad och så noggrant utskuren och välputsad som om den vore av bakad fanér. Seglarna satt lågt i sin kanot när de paddlade, och hade varsin bräda som kunde häktas i toften på motsatta si­dan, så att de fick hängbrädor långa som på en IC-kanot. En styrde, båda hade paddlar med sig. Och fort seglade de. Bennich hann i alla fall förära dem varsin limpa cigaretter. 

Bennich hade tänkt sig tio år på världshaven – det blev hela nit­ton, innan han vid 82 års ålder återvände till Måsholmen.

2023 somnade Nils-Göran Bennich-Björkman, in vid 94 års ålder.

Rolf Holmström (1929-2020)

Rolf Holmström gick med i FKI 1946.
Vid den tiden var FKI en utpräglad kanotseglarförening.

Roffe köpte först D40 tillsammans med fyra andra grabbar, innan de sålde den 1948 för 800 kr. Sedan köpte han sin egen C117. Helgturerna gick ofta till föreningens uthamn Lilla Båtsholmen vid syd­­östra Tyn­ningö.

Familj och arbete kom emellan under ett antal år, men 1987 gick Roffe med på nytt i FKI. Han blev snart ombedd att bli föreningens materialförvaltare.

Det fanns mycket att göra, och Roffe var på Måsholmen dagligen under långa perioder.

De stora projekten han minns:

• Lyften av båthuset. ”Den låga delen hade sjunkit. Vi använde de stora gröna dom­kraf­terna för att lyfta, och slangpass för avvägning. Ragnar hade något mörkt, mycket hårt, exotiskt träslag som vi pallade upp byggnaden på” 

• Fyllningen av svackan längs låga delen, som ofta hamnade under vatten

• ”Långbryggan gjorde vi om en vinter runt 1990, vi stod på isen och jobbade, och satte koniska formar till plintar”

• Tillbyggnaden med omklädningsrum och bastu blev ett stort projekt

Mellan varven har Roffe ändå hunnit med en hel del segling. När han gick med i FKI på nytt köpte han E-kanoten E22. Han minns särskilt de många eskaderseglingarna i ytterskärgården, där man ofta var fem, sex kanoter och kunde vara ute i uppåt en vecka.

Ragnar Boman (1929 -2019)

Ragnar  gick med i föreningen 1949. Han tjänstgjorde då i flottan som ubåts­man och djupdykare.

Många FKI:are tävlade flitigt med sina segelkanoter, men Rag­nar var hellre ute på långfärder.

En av Ragnars långfärder gick 1963 till Åland, tillsammans med Ivar Tallman.

En annan färd han gärna minns är en tur 1956 till Gotland. Färden gick via Västervik – Stora Karlsö – Burgs­vik – Ölands norra udde och hemåt seglade man utom­skärs. 

1948-49  byggdes tio E-kanoter av typen Thorell 84 på Forslunds båtvarv. En av dem blev inte såld varpå Roffe Holmström köpte skrovet, gjorde klart kanoten och sålde den till Ragnar. Den­na E100, som även gick under namnet Bellona, är ritad av Sven Thorell, dukad och med slup­rigg. Kanoten gav Ragnar nam­net ”Hundra” i föreningen.

I början av 1980-talet gick Ragnar med i FKI:s styrelse som materialförvaltare, och 1987 valdes han till ordförande. Samma år gick Roffe Holmström med i föreningen på nytt och blev snart ombedd att bli föreningens materialförvaltare.

Under de närmaste åren tog man tag i att renovera huset på Måsholmen och förbättra ön. Vid den första arbetsdagen samlades medlemmarna en lör­dags­morgon klockan nio. De hade utlovats att få komma till gym. När någon und­rade över gymet pekade Ragnar på en uppsättning spadar och andra redskap och förklarade: ”Här är Ragnars gym”. Under den­na och följande arbetsdagar brassade Ragnar käk åt de hårt arbe­tan­de medlemmarna. Roffes och Ragnars yrkeskunskaper som snickare och slöjdlärare kom till god nytta, och det uträttades storverk på Måsholmen.

Ragnar har bidragit på ytterligare ett sätt till föreningen. Under sin sista tid som ordförande skapade han befattningen som arkivarie. Uppdraget är ganska ovan­ligt i idrottsvärlden, men väl be­fogat i en så anrik förening som FKI. Som föreningens förste ar­kivarie kun­de Ragnar ägna sig åt sitt historiska intresse, som i an­dra sammanhang kom­mit till uttryck i hans medverkan i bokserien Dal­­regementets per­son­his­toria.